Foder och utfodring   

I vilt tillstånd äter en höna bland annat frön, insekter, maskar och gräs. Ett stort behov av allsidig och rätt sammansatt kost gör att foderkraven på producenterna är höga. I fodret ligger den största kostnadsposten för äggproduktionen och fel sammansatt foder eller utfordringsrutiner, kan både öka kostnaderna för producenten och ge sjukdomar och sämre äggproduktion hos hönan.


Näring i foder

Precis som vi människor behöver hönan energi för att producera och fungera. Detta får hönan genom proteiner, fett och kolhydrater. Andra viktiga näringsämnen är vitaminer och mineraler. Varje näringsämne har sin viktiga och unika uppgift.

Många faktorer spelar in vid valet av foder. De flesta av dagens äggproducenter köper färdigt pelleterat foder (helfoder) till sina värphöns, men det finns andra alternativ. Koncentrat som kompletteras med spannmål (vete, rågvete eller annan spannmål) och kalk (snäckskal eller foderkalk) är också ett alternativ (kräver mer utrymme).

Utfodring

Tre till fyra gånger under värpperioden bör man ändra fodersammansättningen för att tillgodose hönans totala näringsbehov. Näringsbehovet styrs av en rad olika faktorer: 

  • Kroppsvikt 
  • Produktion 
  • Ålder 
  • Arvsanlag (gäller proteiner och aminosyror)

Hönans möjligheter att tillgodose sitt energibehov styrs av hur mycket hon äter och näringsinnehållet i fodret.

Värphönsen har i stort sett fri tillgång till foder och utfodras flera gånger varje dag, bland annat för att undvika foderspill och smutsiga ägg.

 


Källa: Modern svensk äggproduktion, ISSN 1102-8025, J009:5
Finansierat med EU-medel för Landsbygdsutveckling. 
 


           

           

 
Foto, toppbild: ©Mocktail/Sara Hertzman Persson